”Aktiv vila”

Mitt yrkesliv går ju väldigt mycket ut på att lyfta frågor, frågor och ämnen jag finner viktiga. Som ska stötas och blötas och luftas och ja… Omvärderas, i många fall. Varje vecka ska jag komma på något att tycka till om i Kvällsöppet. Det ska vara aktuellt, intressant, dynamiskt, spännande… Varje vecka ska jag även ploppa ur mig ett lika intressant och tänkvärt ämne till en Metrokrönika.

Just det. Jag gör ju fem radioprogram á la sextio minuter i veckan också. Där jag bestämmer ämnen. Som ska vara intressanta, dynamiska och spännande. Och gärna debattväckande.

Min terapeut har kommit fram till (eller ja, VI har kommit fram till) att mitt stora mål med karriären (och livet, i mångt och mycket) är att påverka. Röra upp och beröra. Det är fruktansvärt viktigt för mig och har alltid varit det. Redan på dagis var jag en ”jobbig jävel” som ifrågasatte. Sen har det fortsatt. Vill man ha tyst på mig får man hälla ner flytande (?) cyanid i mitt brevinkast. Jag älskar att vara såhär. Det är hundra procent genuint (annars hade jag inte pallat fortsätta).

Men så baksidan. Den stora. Att lära sig stänga av. Koppla ner. Bara vara en slacker som inte påverkar ett skit utan mest funderar på om det blir burgare eller pizza till middag. Som gör såna däringa ”normala” grejer med människor. Typ går på bio, spelar tv-spel, shoppar, går på någon utställning, badar jävla bastu och ältar sina relationsproblem.

Jag får ju kli av det där. Av när jag inte får vara kvick i huvudet och käften. Självklart handlar detta även om bekräftelse, men i mitt fall framförallt om förmågan att inse sitt eget bästa. Trots att jag vet att min ständigt överaktiva adhd-hjärna behöver just det där jag lite raljerande kallar ”döfödd tid” (även kallad ”aktiv vila”).

Hur gör ni för att lyckas med er ”aktiva vila”? Vad fungerar PÅ RIKTIGT? Är det att åka bort, stänga av mobil och uppkoppling, läsa böcker, gå i skogen och sånt, eller börjar det bara krypa i er efter säg… Några timmar?

Funderade ett tag på att dra till det där stället i Dalarna – ”Bara Vara” där man typ mediterar och håller käften i tre dygn och ”gör en inre resa”. Men är på allvar rädd för att sluta som psykotisk så vågar inte.

Hur ska man ”bara vara”, egentligen? När man inte alls blir rofylld av total tystnad och raklångt läge i soffa i mer än nittio minuter?

Annonser

17 thoughts on “”Aktiv vila”

  1. kajsa skriver:

    min ”aktiva vila” behöver jag tack och lov inte ordna själv för det var ju THE GANG så snälla att göra åt mig 😀 jag tackar speciellt för allt merarbete det medförde och jag hoppas det gav er en dags nöjsam underhållning 🙂

  2. Intressant! Att varva ner har inte heller varit min starka sida. Men å andra sidan får jag inte mycket vettigt gjort av att ha myror i huvudet hela tiden heller. Det är mycket frustrerande att sitta stilla med ett rörigt huvud. Det bästa sättet för mig att känna mig lite mer harmonisk det är törftigt nog att gå UTOMHUS eller hederligt vanligt jävla KROPPSARBETE, eller typ, ”terapiarbete” som de kallar supertrista sysslor. Jag har ju tur som bor på landet, och jag har djur. Saker man kan koppla av hjärnan med: hugga ved, utfodra djur, fylla på höpåsar, mocka skit, klippa gräs, (allt trädgårdsarbete passar ju här!) kratta löv, skotta snö, fylla på pelletsförrådet – eller annan valfri hjärndöd aktivitet som ändå tvingar ut allt rörigt ur huvudet och får dig att fokusera på det du gör NU. Promenader hjälper bäst om de sker på ojämnt underlag – för då måste man tänka på vart man sätter fötterna. Hej svejs!

  3. Isa k skriver:

    Att tystnad och lugn skulle vara den självklara återhämtningen är för mig en myt. En aktiv människa med behov som att synas, höras och göra skillnad- högljutt, varför skulle motsatsen vara alternativet till återhämtning ? Att vila kan vara att göra något annat, något utan prestation, något som upplevs som extra kanske lite lyx, utanför vardagen… Om detta kan passa på dig, Vad skulle det kunna vara?

  4. Julia skriver:

    Räknas det att sitta framför datorn och inte göra något vettigt alls? Jag förstår att du antagligen använder dig mycket av internet i fråga om research och uppdaterande av bloggen (som jag uppskattar) och allt det där och det kan ju knappast räknas som dötid, men att sätta på datorn, sätta på lite skön musik och bara spela kungen eller bejewled eller något annat lagom underhållande och hjärnsövande i några timmar tycker jag är guld värt. Aldrig någonsin annars känner jag en sån ro varken i kropp eller sinne.

  5. Mrs G skriver:

    Allt det där är väl högst individuellt, det går inte att ställa den frågan och förvänta sig ett svar.
    Kanske mår du som bäst just när det är full fart och en massa som händer, i så fall ska du ju ha det så…kanske mår du bara sämre av att andra tycker att du borde ta det lugnt bara för att de själva mår bra av det.
    Lyssna på dig själv, på ditt inre och på din kropp.
    Lyssna mindre på vad andra tycker och sätt själv upp dina förväntningar och låt andra sköta sitt.
    Bli polare med dig själv-hitta trivsamheten i att ha en heldag med dig själv-du ska ju ändå leva med dig själv hela livet.

    Kram Mrs G

  6. Cornelia skriver:

    Alltså, nu är jag ju hästtjej så för mig är det allra bästa att gå till stallet. Där får man koppla bort hjärnan och bara jobba lite med kroppen istället och vara DÄR. Man blir tvungen att släppa allt omkring, för man måste koncentrera sig för att ”styra runt” på 500 kg häst. Det funkar inte annars. Men det är ju inte för alla (men jag råder alla att prova, för seriöst ge det en chans, det finns inget bättre) så kanske gå I skogen?

    • cissiwallin´s skriver:

      Har faktiskt funderat på ridning sedan jag fick reda på att min hästallergi vuxit bort. Måste bara hitta ett stall som ligger hyfsat nära stan… Tips?

      • Liny skriver:

        Finns stall mitt i stan vid Östermalms IP. Stockholms Fältrittklubb och Östermalms Ridskola (de ligger vägg i vägg). Red där när jag var yngre på Stockholms Fältrittklubb och det var bra. Förutom, äh, min ridlärare. Försök undvika en dam med knallrött hår som heter Kicki, inte världens mest pedagogiska är allt jag säger.

  7. Cornelia skriver:

    Alltså, nu är jag ju hästtjej så för mig är det allra bästa att gå till stallet. Där får man koppla bort hjärnan och bara jobba lite med kroppen istället och vara DÄR. Man blir tvungen att släppa allt omkring, för man måste koncentrera sig för att ”styra runt” på 500 kg häst. Det funkar inte annars. Men det är ju inte för alla (men jag råder alla att prova, för seriöst ge det en chans, det finns inget bättre) så kanske gå I skogen? Eller hitta en liten hund att rasta då och då? Djur är nog det allra bästa sättet att koppla bort tankar, jobb och annan stress på. (hej nu låter jag sektig men det är jag inte) Prova vettja!

    • Cornelia skriver:

      Oj nu råkade jag publicera innan jag var klar.. Ja men prova hästar! Nu bor jag I Skåne så har ingen superkoll på stallen runt stan.. Men tror att det finns I alla fall två ridskolor I stan, sedan finns det säkert fler utanför. Ring och hör vad de kan erbjuda! Kanske kan du hitta någon privatryttare med egen häst/hästar lite utanför stan som vill och kan hjälpa dig, det blir ju lite mer personligt och kanske lättare om du jobbar mycket. Lite mer flexibelt än en ridskola, men börja där!

  8. ljudkonst skriver:

    Ta en promenad som är minst 1 mil lång, typ längs med söder mälarstrand och sen över på Kungsholmen och tillbaka. Med mig till exempel, hihi. Puss på dig fina söta vän.

  9. Anna skriver:

    Jag går långa långsamma promenader i skogen och tänker typ mest på att den är fin och att det är skönt att den finns.. för mig räcker det för att lugna ner allt rätt rejält. Jag brukar gå minst en mil och gör man det dessutom typ på en vardagsförmiddag eller vid lunch, så är det ofta inte en kjäft i närheten om du får skogen för dig själv. Underbart. Det är mitt tips.

  10. Tips: Häståkeriet Djurgården? (har bara läst en annons om dem,) Jag säger bara en sak: Kravlös skogsmulleridning! Eller westernridning(för coola cowgirls, ohyeah). Det är milsvid skillnad på diciplinerna.. Allt sånt där struttande till häst de sysslar med på traditionella ridskolor(å jag kan tänka mig att detta är värre i snobb-stockholmo) är bara ångestframkallande, jag lovar dig. Jag har ridit på flera olika ridskolor i mina unga dagar. Akta dig. Vanliga ridskolor har utgångspunkt i, och använder exakt samma pedagogik som 1800-talets militära ridning, å det är inte särskilt kul varken för hästar eller ryttare kan jag lova. Att äntra hästvärlden är att äntra ett minfält. Mobbning av oliktyckande(räcker upp handen) finns i alla dicipliner, men snobb-ridningen är det värsta sorten. Cornelias förslag var bra. Det brukar kallas för ”medryttare” när man rider privathäst och delar lite på ansvaret för hästen den dagen man rider, typ fixa foder och mockning och sånt där, och man kommer överens med hästägaren om vad det ska kosta. (Ute på landet är det tvärtom, där får hästägaren betala för att få HJÄLP. Men i storstäderna är det motsatt förhållande pga efterfrågan, avstånd och intresse)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: