Vi som växte upp med white trash

Nu sitter man alltså här i sin förstahandstvåa.

På Södermalm. Vid surdegsbageriet. Bland SUV:ar, Acnekappor för ett halvt socbidrag och livsstilsmagasin. Folk som ”lyckats”. Vi som ”lämnat”. Jag tjänar mycket pengar. Jag brukar tjata om det. Enbart för att se vilka reaktioner jag får. Fast nä. Även för att jag kommer därifrån jag kommer.

I Uddevalla, staden vid havet med cirkaa 50.000 invånare, frodas det vi numera kallar white trash. Begreppet hade inte kommit till Sverige när jag växte upp under 90-talet. Då hette det mest ”va som folk”.

Det var trädgårdstomtar, hembränning i gillestugan, stora loggor som man önskat sig i juklapp, typ den där tröjan från FILA eller CHAMPION. Det var underfläktenrökande mammor som Nutrilettbantade. Det var Jimmys och Connys som hade Damp. Det var fingerpullande med bruna snusfingrar bakom gympasalen. Det var fulla föräldrar som satt på plastmöbler från Jysk och åt flintastek medan ungarna sprang fritt och dansade halvnakna, gärna med badring, till Cotton Eye Joe.

Det var hopplöshet, ekonomisk kris och drömmen om att vinna på Bingolotto. Det var fuktiga, nästan tropiska sommarlovsnätter i radhusområdet där vi rena medelklassungar mötte Epa-gänget på våra lite bättre cyklar med både hand och fotbroms, utan rostigt styre. Epa-gänget som var som en karikatyr av sig själva. ”100 % svensk”-t-shirts, Eddie Meduza-bland-cd, dunk, dålig handhygien, dålig kvinnosyn, dålig människosyn överlag.

Man ärver ju klass. Det vet vi. Även att man ärver det kulturella kapitalet. I Herrestad (uttalas Härschta) utanför Uddevalla fanns i stort sett inget kulturellt kapital. I alla fall inte bland de jag umgicks med. Vissa hade pengar. Vissas föräldrar hade eget företag, var läkare, hade dyra bilar. Men de var lika mycket white trash för det, i alla fall om man ska utgå ifrån klassificeringen som många har. ”Kriterierna”. ”Pengar kan inte köpa stil”. ”Pengar kan inte köpa kulturellt kapital”.

Nähä.

Därav min oerhörda kluvenhet inför pengar. Jag fakturerar och fakturerar, mer och mer, och det är jag väl värd, men insikten om att jag aldrig någonsin, oavsett, kommer kunna bli som de som växte upp i kulturhus på Söders höjder med kulturarbetande, bildade, löjligt öppensinnade (kulturellt rika) föräldrar… Det är som det är. Jag är white trash i grunden. Jag kommer ifrån en annan värld. Jag visste inte vad Dagens Nyheter var förrän jag gick på gymnasiet. Jag hade lite för lågt skurna jeans.

Och jag skäms inte över det. Tvärtom. Men det är ändå någonting som skaver.

Dels för att all den här påklistrade, plötsliga öppenheten inför ”white trash:et” från storstadskultur/media-människorna med abnormt kulturellt kapital i jämförelse. Jag fattar ju att man inte inte åtminstone kan låtsas förstå hur det är. Att man inte kan sitta i SVT och säga vad man e g e n t l i g e n tänker. Men.

Hellre hatad än klappad på huvudet? Troligtvis. Även om jag gillar senaste Kobra om ämnet. För man märker hur absolut ingen i den redaktionen varit I white trash mer än på reportageresa under tre dagar på byahotell i skånsk håla. Och det kan man ju inte heller klandra dem för. Men.

Jag åker hem till Uddevalla då och då. Det är som det varit. Foppatoffeln har i och för sig gjort intåg. Folk har Iphones, precis som på Söders höjder. Men det är samma jargong. Samma plastmöbler från Jysk. Samma rök under fläkt. Samma tugg. Samma människosyn. Och ingen frågar dem hur de upplever att andra kallar dem white trash. Om de ens bryr sig. Så länge det fortfarande går dagsturer till Ullared är alla glada och nöjda med livet.

Annonser

8 thoughts on “Vi som växte upp med white trash

  1. Mrs G skriver:

    Jag tycker nog att det handlar om vilja, vem man vill vara och hur man vill att ens omgivning ska uppfatta en som person.
    Man är alltid någons barn men man har själv möjlighet att leva sitt eget liv i vuxen ålder.
    Sen handlar mycket idag om socialkompetens, och det, det är minsann ingenting som man ärver.

    Mrs G

  2. […] Jag har upptäckt Cicci Wallins blogg och tycker hon är fantastisk. Speciellt gillar jag hennes beskrivning av ”White trash”, den läser ni här. […]

  3. Nina skriver:

    Jag är lite fundersam på det är användandet av white trash som du gör- är det inte bara vanliga ”svennar” som beskrivs? Att vara svenne enligt min uppfattning i stora drag att ha väldigt lågt kulturellt kapital. White trash kanske mer är som en fattig, något utslagen svenne? Eller vad är skillnaden? Tycker att det är intressant att analysera begrepp 🙂

  4. Amileaks skriver:

    shit, jag har missat din blogg.
    Väldigt bra skrivet. Jag kommer tillbaka. You bet.

    // Ami

  5. Em. skriver:

    Du skriver bra, peppande. Jag fattade inte förrän jag fyllt 22 (realtid: förra året) att jag inte borde skämmas över att komma från arbetarklass+white trash’en.

  6. Fabian skriver:

    Jag tycker att du skriver bra och formulerar dig på ett oklanderligt sätt. Men ämnet känns ointressant och texten kärnlös. Vad vill du egentligen säga med den här texten? Den får mig att tänka på ”brott och straff”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: